Hyllvärmare: Pianostämmaren - Daniel Mason

Originaltitel: The Piano Tuner

Författare: Daniel Mason

Utgiven: 2002

Sidor: 395, Inbunden

Genre: Äventyr, Mystik, Historisk roman

Förlag: Albert Bonniers Förlag

"En dimmig eftermiddag i London 1886 får den tillbakadragne pianostämmaren Edgar Drake en märklig förfrågan från krigsministeriet. En ytterst sällsynt Erardflygel har nyligen fraktats till de krigshärjade djunglerna i Burma och behöver nu stämmas. För krigsmakten är pianots ägare, läkaren Anthony Carroll, så viktig att man begär att Edgar ska lämna sin fru och sitt lugna liv i London för att komma till hans hjälp.

En värdefull flygel, daterad 1840, i svart mahogny i den tropiska vildmarken hos en man som har så stort inflytande att han fått flygeln fraktad dit och nu kräver Londons bästa pianostämmare, är en så stor gåta och lockelse för Edgar att han måste åka, men det begär han känner kan han inte förklara för någon - inte för sin hustr och inte ens för sig själv. 

Så börjar en resa för engelsmannen - över kontinenterna, Europa, Röda havet, Indien och in i en helt annan värld, en värld där våldet är utbrett, människor gåtfulla och färger och lukter tydligare och sensuellare än någon annanstans."

 Ännu en hyllvärmare som jag lottat ut ur min lilla burk. :)

Den här boken var väldigt vacker att läsa. Jag tyckte mycket om den. Ändå känns det svårt att beskriva den. 

För det hände egentligen inte så speciellt mycket, utan man får följa med Edgar på en storslagen resa med många nya upplevelser. Nya för honom, men även för mig. För det känns som om jag också har gjort en lång resa och fått uppleva nya syner, dofter och ljud. Djungeln och Burma i sig är otroligt bra beskrivna. Och även London.

Likaså alla upplevelser man får med andra människor utmed resan och deras olika kulturer med tro, dans, mat, samhällen m.m. Det var väldigt intressant och berikande. Jag gillar Edgar men kan samtidigt bli irriterad på honom ibland för vissa val han gör. 

Sen är det ju också kärleken till sitt yrke och till musiken, i det här fallet främst pianostycken, som jag älskade att läsa om. Jag älskar klassisk musik och då oftast just lugna pianostycken. Det förekommer en hel del filosofi om hur mycket musiken faktiskt betyder och får oss att må, både psykiskt och fysiskt.

Boken har ett jämnt men ganska långsamt tempo, den har en mystik över sig som jag gillade. Det märks att författaren befann sig i Burma när han skrev boken.

Det här fina stycket var ett av dem jag tänkte på när jag läste boken.