lördag 30 januari 2021
Veckans mening v. 4
fredag 29 januari 2021
Allt jag fått lära mig - Tara Westover
"Allt jag fått lära mig är historien om hur Tara växer upp i en mormonfamilj i Idaho, helt avskärmad från samhället, och mot alla odds skaffar sig en utbildning. Hon är 17 år när hon för första gången sätter sin fot i en skola. Hennes storebror blir den som kommer hem med nyheten att det finns en annan värld bortom gården - en värld som kan ge henne ett helt annat liv."
Det är en otrolig berättelse om en ung människas strävan efter kunskap, om familj, lojalitet och självförverkligande.
En julklapp från Victoria inne på Vargnatts bokhylla, tusen tack! :)
När jag skriver det här har det gått några dagar sen jag läste ut boken och jag har fortfarande svårt att uttrycka mig på ett bra sätt om den. Den var väldigt bra, det kan jag säga med en gång. Väldigt bra skriven enligt min mening och jag tycker Tara fick fram sin egen röst i berättelsen klart och tydligt.
Det kan vara en känslomässig berg-och-dalbana att läsa boken. Själv blev jag heligt förbannad och frustrerad titt som tätt mot bl.a. all ansvarslöshet från föräldrarnas sida och förtrycket mot kvinnor i allmänhet. Det fanns också stunder i boken som faktiskt var rent skrämmande och som gjorde att jag höll andan en mening eller två. Jag kom faktiskt på mig själv flera gånger under läsningen att påminna mig om att det jag läste faktiskt var verklighet. Som utomstående är det lätt att se klart och peka finger på allt som är galet men när man läser Taras berättelse inser man att livet ofta är en stor gråzon.
Jag brukar inte bli så engagerad i att läsa om andras liv, jag har svårt att finna det intressant, men här fick man en unik inblick i ett samhälle som annars kan vara rent omöjligt att få och det var i sig väldigt intressant. Efter att jag läst sista sidan sökte jag på Tara och såg att hon är lika gammal som mig. Vi har båda levt flera liv känns det som men ändå i två helt olika världar. Det händer att tankarna kan vandra iväg till boken ibland och jag tror inte jag kommer glömma den i första taget.
Eftersom det är en livsberättelse och någon annans personliga sätt och språk att berätta den på, tänker jag inte sätta något betyg på boken. Det känns inte rätt på något vis. Men jag kan verkligen rekommendera den!
onsdag 27 januari 2021
Omslagsonsdag v. 4 - Kalla färger
tisdag 26 januari 2021
Tisdagstrion - Cyklar, Bilar och Bussar (och andra fordon)
lördag 23 januari 2021
Veckans mening v.3
onsdag 20 januari 2021
Omslagsonsdag vecka 3 - Varma färger
tisdag 19 januari 2021
En hjälte kommer sällan ensam - Mattias Kuldkepp
"Det är kaos i ödesväveriet. Prins Caspians och prinsessan Loreleis ödestrådar har inte flätats samman som de ska och tiden är knapp. En månad har ödesguden Raork på sig att rätta till missödet, men mycket kan hända på en månad. I synnerhet om det är virrpannorna Råttan, Oxen och Gabrielle som får uppdraget att föra prinsessan Lorelei till sin blivande make.
Hela prinsen och halva kungariket kommer för evigt att minnas dagen då de tre vännerna kliver i land i Swoosh, vindarnas stad, och finner ett samhälle i fullständig stiltje. För det dröjer inte länge innan de blåst liv i det."
Den här boken var en fröjd att läsa! Precis som den första boken Konsten att rädda sitt skinn. Visserligen tyckte jag något bättre om den första men den här var absolut inte dålig. Den var väldigt uppfriskande att läsa, härligt knasig och helt oförutsägbar plus en underbar dos med humor. I alla fall min typ av humor. ;)
Språket är väldigt lättläst och flyter på väldigt fint. Det blev aldrig långtråkigt. Faktiskt så hände det att jag mitt i natten (när jag inte kunde sova, utan läste ut boken) skrattade till för mig själv över en dråplig händelse. Jag gillar också hur Kuldkepp driver lite med de klassiska sagorna och att han lyckades peta in små referenser till sagan om ringen-böckerna. Kändes som en liten egen skatt i boken på något vis.
Den här serien kan jag rekommendera till i stort sett alla. Dem som redan älskar fantasy men också dem som inte brukar plocka sådana böcker så ofta. Ge dem en chans! :)
Betyg: 4/5
Här är första boken:
lördag 16 januari 2021
Vad kommer hända med min läsning i år?
- Läsa det jag känner för. Det här är den allra viktigaste punkten. Jag tänker inte vänta på några speciella årstider eller säsonger (avsiktligt i alla fall) för att läsa vissa typer av böcker. Är jag sugen på ruggiga höstböcker i mars så läser jag dem då. Eller kanske julböcker i juni till exempel.
- Läsa mera faktaböcker och biografier. Det finns ju så många ämnen man kan fördjupa sig i och som jag så väldigt gärna vill lära mig mer om! Historia, olika kulturer m.m.
- Inte låta "godbitarna" stå och vänta i hyllan! Jag har flera böcker som jag verkligen vill läsa, mer än andra, och som jag tror jag kommer älska. Men av någon anledning så skjuter jag ändå på att plocka upp dem?! Finns ingen anledning så nu jäklar får det vara slut med det! ;)
- Läsa mer av mina äldre böcker. Med det menar jag de äldsta jag har som är fina inbundna böcker från sent 1800-tal och till i början på 1900-talet.
- Läsa mer deckare från guldåldern. Till exempel Agatha Christie och John Dickson Carr. Men även något årtionde senare också.
- Mer Stephen King och Dean R. Koontz. Ja inte mycket att tillägga här. Jag vill helt enkelt börja plöja igenom böckerna av dem som jag har.
- Fortsätta läsa på engelska. Är så glad att jag förra året började läsa mycket mer böcker på engelska än vad jag tidigare gjorde! Engelska böcker har i många år skrämt mig lite men nu har jag kommit över det. Det kan vara lite ovant i början men sen tänker jag inte så mycket på det.
- Läsa lite mer klassiker. Jag var lite dålig på att plocka upp klassiker förra året. Varför vet jag inte men jag ska försöka att läsa i alla fall någon klassiker det här året.
- Läsa mer dikt- och novellsamlingar. Det är något jag har saknat att göra! Har några samlingar vid det här laget så nu blir det perfekt att börja plocka fram dem.
- Börja med mitt gamla serieupplägg. När jag började läsa igen för några år sedan så gjorde jag alltid så när det kom till serier, att jag läste den första delen, läste en eller två böcker emellan, sen fortsatte jag med tvåan o.s.v. På det viset glömde jag aldrig bort vad som hände och jag blev även färdig med serien. Så det ska jag börja med igen. (Jag brukar köpa hela serien innan jag läser den. Men bara med serier som jag är väldigt säker på att jag kommer tycka om.)
- Fortsätta läsa böcker för yngre läsare. Det är också något jag är väldigt glad över att jag började med förra året. Så det ska jag definitivt fortsätta med!
Veckans mening(ar). Vecka 2
fredag 15 januari 2021
Till Vial: 8400 dagar kvar - Henrik Ståhl
"Planeten jorden är på väg mot sin undergång. När världen är på väg att kollapsa måste mänskligheten försöka emigrera med den enorma rymdarken Otosan till exoplaneten Vial. Men det som från början är en utopi för alla människor blir snart en möjlighet enbart för de rikaste. Speedy är en av de som försöker rädda sin familj genom att göra resan ut ur solsystemet till Vial. Även om hon inte har någon möjlighet att köpa biljetter.
Resan startade för sex år sedan, innan lillebror Keaton ens var född. Speedy finns inte längre kvar ombord på rymdskeppet, utan kvar är bara Gladys och Keaton. Tror de..."
Jäklar så bra den här boken var! Den var inte alls som jag förväntade mig utan blev en väldigt trevlig överraskning. För att vara för yngre läsare så är den väldigt mörk (utan att bli deprimerande) och i bakgrunden finns det en hel del sorg. Nu låter det kanske inte speciellt som en rolig läsning, men den var mycket mer än så.
Den är även otroligt spännande, vissa bitar var rent av läskiga. Det är en krypande spänning som gör att jag verkligen var tvungen att veta hur det gick till i det förflutna, vad är det som händer på skeppet just nu och hur verkar framtiden bli egentligen? Det är korta kapitel som driver handlingen framåt på bästa sätt och den är väldigt bra skriven.
Bara känslan att vara två barn, helt ensamma, på ett rymdskepp stort som en hel stad ute i mörka rymden långt ifrån vårat solsystem, är något skrämmande bara det och kryper under skinnet på mig.
Det här är en av de böcker som funkar för alla åldrar. Även som vuxen väcker den många tankar och känslor och den kommer finnas kvar hos mig en lång tid framöver. Tycker man om sci-fi eller dystopier men inte brukar läsa böcker för den här åldersgruppen - ge den en chans!
Vi är bara inne i januari men jag kan redan nu säga att den här kommer hamna på topplistan över årets bästa böcker!
Betyg: 5/5