En smakebit på söndag - Den viskande dödskallen

En smakebit på söndag är då man delar med sig av ett litet stycke ur den bok som man läser just nu. Utan att komma med några spoiler förstås. En smakebit på söndag hålls växelvis av Flukten fra virkeligheten och Betraktninger ~ tanker om bøker.

                     Lockwood & Co.: Den viskande dödskallen - Jonathan Stroud
England plågas av spöken. Rasande, illasinnade, ofta helt livsfarliga. Men Londons minsta parapsykiska agentur Lockwood & Co. tänker ändra på det. De har bara ett mål: att förgöra spöken. 
De tre unga agenterna Lucy, George och Anthony får i uppdrag att undersöka en grav i vilken en ovanligt ohygglig doktor ligger. Den avlidne doktorn var ökänd för att utöva svartkonst och åkalla andevärlden. 
Till en början verkar uppgiften enkel. Kyrkogården måste inspekteras, då märkliga fenomen har observerats kring graven. Men som vanligt går det mesta fel - en förfärlig vålnad släpps lös och ett mycket farligt föremål stjäls från kistan...




Dagens smakbit kommer från sidorna 31-32.

"Förmodligen är det den som är Källan för alla de spöken vi just såg", fortsatte Vernon.
"Nå, Tony?" frågade Kipps. "Har ni sett en sådan sten?"
"Vi såg en sten", svarade Lockwood motvilligt. "Mitt i gläntan."
Bobby Vernon smackade med tungan. "Så bra! Låt mig gissa - en fyrkantig, sned på ena sidan och med en bred, djup fåra? Stämmer det?"
Ingen av oss hade brytt sig om att studera den mossiga stenen särskilt noga.
"Kanske."
"Utmärkt! Det är galgstenen, där själva träställningen stod. De avrättade kropparna dinglade över stenen tills de rasade ner." Han blinkade mot oss. "Säg nu inte att ni har flyttat på den?"
"Nej, nej", svarade Lockswood. "Vi har inte rört den."
Ett rop hördes från en av agenterna vid gropen. "Vi har hittat en fyrkantig sten! Tydligt galgmärke. Någon verkar ha grävt upp den och kastat den åt sidan."
Lockwood gjorde en grimas och Vernon skrattade belåtet.

En smakebit på söndag - Hemligheten i Haga

En smakebit på söndag är då man delar med sig av ett litet stycke ur den bok som man läser just nu. Utan att komma med några spoiler förstås. En smakebit på söndag hålls växelvis av Flukten fra virkeligheten och Betraktninger ~ tanker om bøker.

                                          Hemligheten i Haga - Gunilla Granbom
I Hemligheten i Haga får du lära känna Emma och Susanna, två tioåriga flickor. En höstdag möter de gubben Halling och han berättar en alldeles osannolik historia. Han påstår att han kommer från en annan tid - från 1700-talet. Ljuger han? Skojar han med dem? 
Halling vill komma tillbaka till sin tid. Kanske kan Emma och Susanna hjälpa honom. Kanske får de träffa Hagahäxan. Följ med på äventyr i den hemlighetsfulla parken!






Smakbiten kommer från sidan 47.

"Snobben hit!" Emma springer efter. "Fattar ni inte", ropar hon över axeln, "det kan ju stå något viktigt på lappen!"
Snobben stannar upp och tittar ivrigt på tjejerna. Susanna tar en pinne och kastar den mot hunden. Han släpper pappersbollen och hämtar pinnen, men innan Susanna hunnit fram har han lagt sig på bollen med pinnen i munnen.
"Ha", tycks han tänka, "jag fattar väl att det är den här mjuka, vita bollen som ni vill åt."
Och så blottar han tänderna och morrar dovt, mycket nöjd med sig själv. 
Nu är det kul att vara på promena-a-a-a-d igen!

En smakebit på söndag - Det man inte anar

En smakebit på söndag är då man delar med sig av ett litet stycke ur den bok som man läser just nu. Utan att komma med några spoiler förstås. En smakebit på söndag hålls växelvis av Flukten fra virkeligheten och Betraktninger ~ tanker om bøker.

                                                Det man inte anar - Stefan Åberg

Erika älskar Viktor och bandet till dottern Camilla har kanske blivit ännu starkare eftersom hon nästan har gett upp hoppet om att någonsin få ett barn. Hon uppmuntrar Viktors samvaro med travgänget, men om han inte tar tag i sitt okontrollerade spelande vet hon inte hur det ska gå. Arbetet på SOS-Alarm är krävande och oron över moderns tilltagande demens ett ständigt bekymmer.
Hur kommer Pawel, den mobbade elvaåringen som utan egen vilja hamnar i gänget som snattar och bränner bilar, att påverka Erikas liv?
Samtidigt sprider överfallet som inträffade tre år tidigare sin skugga över hennes tillvaro. Men är det verkligen samma man som ligger bakom när det värsta inträffar? Eller är det arbetet på SOS-Alarm, där hot hela tiden förekommer, som nu gör intrång i hennes privata sfär?

Smakbiten kommer från sidorna 30 och 31.

När hon kommer tillbaka till bordet försöker hon ruska av sig den olust som synen av mannen försatt henne i och tvingar fram ett leende när Viktor dyker upp.
- Hur är det? Har du det bra? Han kramar henne och trycker en kyss på kinden.
- Det är okej, men ska inte Onemorebeer springa snart?
- Det är nästa lopp. Ska vi inte satsa lite? Vad säger du? Han står i sju gånger pengarna.
- Nej, det tycker jag inte. Du vet vad vi kom överens om. Erika skakar på huvudet.
- Jamen gumman. Det är vår egen häst som springer. En liten peng kan vi väl satsa? Han har framspår och jag har ju berättat hur startsnabb han är. Det är garantispets.
Viktor ser så bevekande ut att hon faller till föga och tar suckande fram en femtiolapp.
- Okej, jag satsar femtio så kan du satsa lika mycket.
- Kanon gumman, det fixar jag. Spets och slut hämta ut. Sju hundra tillbaka om inte oddset sjunker.
Viktor försvinner snabbt mot spelluckorna. Han tar upp sin plånbok och räknar snabbt igenom sedlarna. Han tvekar en halv sekund innan han tar beslutet.
- Tusen vinnare på nummer fyra Onemorebeer i nästa lopp.

En smakebit på söndag - Ropet från andra sidan

En smakebit på söndag är då man delar med sig av ett litet stycke ur den bok som man läser just nu. Utan att komma med några spoiler förstås. En smakebit på söndag hålls växelvis av Flukten fra virkeligheten och Betraktninger ~ tanker om bøker.

              Ropet från andra sidan - Yamilé Andreasson & Madelene Lundvall

I en tät skog vaknar en ung kvinna övergiven och klädd i mystiska kläder. Hon har inga minnen från sitt förflutna och måste samla alla sina krafter för att försöka finna sanningen om sin familj. Sökandet lockar till sig såväl mäktiga fiender som oväntade bundsförvanter och vänner för livet.

På sin hand bär hon en märklig ring som hon är högst ovillig att ta av sig, någonsin. En ring som kanske kan föra henne in på rätt spår. Men ringen verkar snarare binda henne samman med mörkrets makter. Samtidigt hemsöks hon av blodiga mardrömmar och syner som får henne att ifrågasätta vad som är verklighet eller fantasi.




Det är svårt att inte avslöja något långt inne i boken, så smakbiten kommer från sidorna 9-10.

"Hon försökte desperat gå, men benen lydde inte riktigt och hon rörde sig långsamt, ramlade mot en halvrutten björk. Först nu uppmärksammade hon den långa otympliga klänningen hon bar. Det kändes som om den var gjord av linnetyg, draperad och i midjan satt ett tunt guldskärp. Var det äkta guld? Skärpet kändes ovanligt tungt för att vara något oäkta. På varje axel satt en vacker brosch som höll ihop tyget. Även dessa var tunga och såg ut att vara av äkta guld. På fötterna bar hon höga sandaler i läder. Konstigt nog var de fulla av sot och brännmärken, som om hon vandrat genom brinnande kol. Hon rörde försiktigt vid smutsen med vänster hand och luktade på den. Mycket riktigt luktade det bränt.

En smakebit på söndag - Skam

En smakebit på söndag är då man delar med sig av ett litet stycke ur den bok som man läser just nu. Utan att komma med några spoiler förstås. En smakebit på söndag hålls växelvis av Flukten fra virkeligheten och Betraktninger ~ tanker om bøker.

                                                       Skam - Robert Warholm
"I den värmländska socknen Frykeboda hittas en ung kvinna mördad i sitt eget hem. Det är sent 1800-tal och kommunikationerna är långsamma, men en sådan här nyhet sprids snabbt på kyrkbacken. 
Länsmannen och fjärdingsmannen gör sitt bästa för att lösa mordfallet, men det står klart att det är många som har något att dölja. I en socken där alla känner alla måste man akta sig för att ge grannarna anledning att skvallra. Det finns mycket skam och skuldkänslor om man skrapar på ytan. Där finns även en främlingsfientlighet som blir tydlig när man söker efter mördaren."






Smakbiten är från sidan 7 och är de allra första meningarna i boken.

"Hon ligger på golvet nedanför trappan. Ögonen är öppna, men oseende. Håret, som är uppsatt i en knut i nacken, är klibbigt av intorkat blod. Erik Olsson stirrar på sin hustru som ligger där på golvet. Att hon är död råder det ingen tvekan om. 
Han tillhör inte de klipskaste i socknen, men att något måste göras, det förstår han. 
Man kan inte ha en död kvinna liggande i hallen. Varken hustru eller annat kvinnfolk. 
Han går in i köket där hans mor håller på att koka kaffe. Är det någon som vet vad som ska göras är det mor.
- Mor, vad ska vi göra med Olga? Hon ligger i hallen och hon är död.
Kristina Persdotter går lugnt ut i hallen. Det är sällan hon skyndar på stegen. Hon betraktar sin döda sonhustru, som ligger på trägolvet i hallen. Blodet har trängt in i träet. Det kommer inte att bli lätt att göra rent.
- Hon har ramlat ner för trappan och slagit ihjäl sig, säger Kristina med ett tonfall som inte avslöjar några känslor. Du får kalla hit fjärsman, så han får se vad som har hänt. Det är lika bra att få hit honom direkt, så det inte blir en massa illvilligt prat på bygden. Men ta dig lite kaffe och en klengås först, så du står dig."

En smakebit på söndag - Svart Sabbat

En smakebit på söndag är då man delar med sig av ett litet stycke ur den bok som man läser just nu. Utan att komma med några spoiler förstås. En smakebit på söndag hålls växelvis av Flukten fra virkeligheten och Betraktninger ~ tanker om bøker.

                                                  Svart Sabbat - John Dickson Carr

Edward Stevens, anställd vid ett bokförlag i New York, sitter en fredagsafton våren 1929 på tåget till sitt landställe och bläddrar i en monografi om beryktade mördare under gångna århundraden. Han ögnar igenom manuset och i nästa ögonblick är han nära att tappa det. Fäst i överkanten på sidan sitter ett porträtt av en ung kvinna vilket står präntat: "Marie D'Aubray, halshuggen för mord 1861". Han sitter och stirrar på ett porträtt av sin egen hustru!

(Jag har nyss börjat på den så smakbiten kommer från sidan 26.)

"Hennes mörkblonda hår var inte alldeles likadant friserat (där fanns ett par kanonlockar som gav det ett stiliserat, gammaldags utseende) men det var Maries. Hon tittade litet förbi kameran. Hennes grå ögon med tunga ögonlock, stora pupiller och mörka iris bar vad han brukade kalla Maries "överjordiska" uttryck. Läpparna öppnades i ett svagt leende. Inramad av uppstoppade duvor och målade kanvasträd såg bilden först äckligt sockersöt ut. Sedan tycktes det banala porträttet förändras: det började leva på ett obegripligt spökaktigt sätt... Stevens blev arg på sig själv då han märkte att hans hand skakade!

"Halshuggen för mord." Kvinnor halshöggs mycket sällan för mord. Om det gick så långt, var det därför att vad de gjort var så urbota att ingenting annat återstod att ta till för att tillfredsställa opinionen, ungdom och skönhet till trots."

En smakebit på söndag - Angelologi

En smakebit på söndag är då man delar med sig av ett litet stycke ur den bok som man läser just nu. Utan att komma med några spoiler förstås. En smakebit på söndag hålls växelvis av Flukten fra virkeligheten och Betraktninger ~ tanker om bøker.

                                                Angelologi - Danielle Trussoni

"Sankta Rosa-klostret, New York, nutid. En dag när den 23-åriga syster Evangeline utför sina sysslor i klostrets bibliotek hittar hon en brevsamling som kommer att förändra hennes liv. I breven, som är från andra världskriget, upptäcker Evangeline något ofattbart: i generationer har det pågått en kamp mellan änglar och människor. En kamp som hon själv, utan att veta om det, varit högst inblandad i redan från födseln.
Samtidigt närmar sig ett stort antal bevingade varelser klostret. Stämningen är hotfull. Kan Evangeline med hjälp av ledtrådarna som döljs i breven hitta det föremål som kan avgöra striden och rädda mänskligheten?"




Idag blir det två smakbitar från sidorna 7 och 11.

Vintern 1943
"Angelologerna undersökte kroppen. Den var väl bevarad utan spår av upplösning, huden lika slät och vit som pergament. De livlösa akvamarinblå ögonen blickade mot himlen. Ljust hår bildade en gyllene gloria, lockade sig över en hög panna och skulpturala skuldror. Till och med klädnaden - en dräkt vävd av ett vitskimrande metalliskt material som ingen av dem kunde identifiera - hade förblivit intakt, som om varelsen just hade dött i en sal på ett sjukhus i Paris och inte i en grotta långt under jordens yta."

Vintern 1999
"Evangeline vaknade innan solen gått upp, medan det ännu var tyst och mörkt på fjärde våningen. Försiktigt, så att hon inte skulle väcka systrarna som hade bett hela natten, tog hon sina skor, strumpor och resten av kläderna och tassade barfota ut till det gemensamma tvättrummet. Hon klädde sig snabbt, halvsovande, utan att se sig i spegeln. Från den lilla skärvan till badrumsfönster kisade hon ut över klosterområdet, som var höljt i det grå mörkret före gryningen."

En smakebit på söndag - Dolores Claiborne

En smakebit på söndag är då man delar med sig av ett litet stycke ur den bok som man läser just nu. Utan att komma med några spoiler förstås. En smakebit på söndag hålls växelvis av Flukten fra virkeligheten och Betraktninger ~ tanker om bøker.

                                                  Dolores Claiborne - Stephen King

"Dolores Claiborne har något att berätta. Men inte bara det polisen väntar sig att få veta när de kommer med sina frågor om de närmare omständigheterna kring Vera Donovans plötsliga död dagen innan. Alla vet ju att Dolores länge tagit hand om den rika, invalidiserande gamla damen på Little Tall Island utanför Maines kust. Och alla vet att de två kvinnorna inte alltid var så sams. Men när Dolores Claiborne möter rättvisan har hon mer att komma med: en livshistoria, en bekännelse och ett försvar.
Och de allvarliga poliser som vill veta mer om Vera Donovans frånfälle får sig också till del av vad som egentligen hände den dag då Dolores Claibornes man Joe dog under den stora solförmörkelsen trettio år tidigare."

(Smakbitarna är hämtade från sidorna 7 och 53.)

"Vad var det du frågade, Andy Bissette? Om jag 'förstår mina rättigheter så som du förklarat dom för mej'? Jösses! Vad är det som gör en del karlar så tröga?
 Nej, nu är det du som ska höra på - håll igen truten och lyssna på mig en stund. Jag tror nog att du kommer att lyssna på mej större delen av kvällen, så det är lika bra att vänja sig."

"Jag vaknade med ett så våldsamt ryck att jag själv höll på att ramla ur sängen. Det var tidigt på morron, och det första solskenet låg i ett band över golvet. 
Vera sov fortfarande. Hon hade dreglat på min arm, men först hade jag inte ens ork att torka bort det. Jag låg bara där och darrade, badande i svett, och försökte få mej själv att inse att jag verkligen var vaken och att allting faktiskt var som det skulle - ni vet, så som man gör efter en riktigt otäck mardröm."

Boken finns bl.a. HÄR.

En smakebit på söndag - Pingvinlektionerna

En smakebit på söndag är då man delar med sig av ett litet stycke ur den bok som man läser just nu. Utan att komma med några spoiler förstås.
En smakebit på söndag hålls den här veckan av Flukten fra virkeligheten.

                                           Pingvinlektionerna - Tom Michell

Som tjugotreåring reser engelsmannen Tom Michell till Argentina för att arbeta som lärare, men framför allt söka efter det stora äventyret. Han ser framför sig hur han ska glida fram på sin motorcykel, träffa nya spännande människor och uppleva den fantastiska och dramatiska naturen.
Aldrig hade han kunnat tänka sig att det stora och luvsförändrade äventyret skulle bestå i att rädda en oljeskadad pingvin, en pingvin som sedan envist vägrar att lämna hans sida.
Möt vännerna Tom och pingvinen Juan Salvador i denna unika och sanna berättelse om en vänskap av aldrig skådat slag.




Smakbiten är hämtad från sidorna 41-42.

Där stod jag på stranden och frös i vinden som börjat friska i. Jag tittade ner på mina genomvåta skor och jeansen som klibbade fast vid benen. Vattnet strilade längs jackärmarna och rann av vid muddarna, ner i sanden. Det var nu jag blev medveten om ett par fötter intill mina.
Jag lyfte blicken en aning.
"Visst är det kallt i vattnet?"
"Se på mig! Det är ditt fel att jag är genomvåt!" sa jag till pingvinen, som skärskådade mig från topp till tå.
"Din impregnering fungerar tydligen inte heller."
Jag sa till honom att återvända till sina artfränder, och när jag snabbt började gå över stranden med havsvattnet skvalpande i skorna hoppades jag verkligen att portvakten fortfarande var borta.
Muren uppe vid vägen var en knapp meter hög. Det fanns inga trappsteg just här, men jag tog mig upp via ett lägligt placerat klippblock. Vad kände jag egentligen när jag vred på huvudet och upptäckte att fågeln kom springande efter mig uppför stranden?
Jag var för våt och frusen för att jag skulle kunna känna någon glädje över pingvinens envishet. Men muren var för hög för honom och när han väl insåg att han inte kunde följa mig längre, hade han inget annat val än att återvända till havet.Jag väntade medan en bil körde förbi innan jag gick över vägen och bort mot makarna Bellamys hus. Jag kastade en blick över axeln - och där, på andra sidan vägen, hade en pingvin uppenbarligen lyckats klättra upp och kom vaggande emot mig.

En smakebit på söndag - Strandcaféet

En smakebit på söndag är då man delar med sig ett litet stycke ur den bok man läser för tillfället. Utan att komma med några spoiler förstås.

En smakebit på söndag hålls den här veckan av Betraktninger ~ tanker om bøker.

                                                   Strandcaféet - Lucy Diamond

"Evie Flynn har alltid varit familjens svarta får. Medans hennes äldre systrar växte upp tidigt har Evie försökt slå igenom som både sångerska, skådespelerska och till och med fotograf. Men inget har lyckats och hon känner hur livet passerar medan hon vikarierar på kontor och tillbringar kvällarna med sin tråkiga, pensionssparande pojkvän.

Men när Evies älskade moster Jo dör i en bilolycka, ärver Evie mosterns strandcafé i Cornwall. Fast besluten med att lyckas med något för första gången i sitt liv bestämmer sig Evie för att flytta dit, driva caféet och börja om från början. Men att börja om är inte alltid lätt - varken när det gäller jobb eller kärlek..."

Smakbiten är hämtad från sidorna 16-17.

Först bredde mamma ut armarna som om hon tänkte krama mig, sedan stelnade hon till.

"Vad har du gjort med håret?" skrek hon.

"Herregud, jag vet", sa jag och rörde generat vid det. "Jag var hos frissan när du ringde och sedan..." Jag tystnade. Till och med nu, i denna fruktansvärda stund när vi precis hade fått reda på att Jo var död, kände jag mig dum. Jag var familjens idiot, den enda av oss som kunde säga något så korkat som "Du kan väl bestämma" till en överentusiastisk frissa. Hon hade sparat två och en halv centimeter över hela huvudet förutom en lång snedlugg och ja, jag såg ut som en kille. En dum, snyftande emo-kille.

"Kära nån", utbrast hon. "Vilken dag. Jo dör...Du kommer hit och ser ut som en pojkslyngel..."

"Mamma, sluta!" fräste jag. Hur kunde hon tycka att mitt hår var lika illa som katastrofen med Jo? Varför brydde hon sig ens om mitt hår? Det växte på mitt huvud, inte på hennes. Och hallå, hennes älskade syster hade just omkommit i en tragisk olycka. Var inte det en aning viktigare? 

En smakebit på söndag - Jag överlevde Titanic

En smakebit på söndag är då man delar med sig av ett litet stycke ur den bok som man läser just nu. Utan att komma med några spoiler förstås.
En smakebit på söndag hålls den här veckan av Flukten fra virkeligheten.

Jag överlevde Titanic - Lawrence Beesley

"Det hette att Titanic var osänkbart - men natten till den 15 april 1912 hände det omöjliga. Det stoltaste av fartyg stötte emot ett isberg som skadade henne så allvarligt att inget stod att göra. Vattnet forsade in och svämmade över flera av de så kallade vattentäta skotten. Fartyget skulle sjunka, det var bara en fråga om när. Kaptenen beordrade passagerarna till livbåtarna, i första hand kvinnor och barn. I någon mån också män. Det märkligaste av allt var att detta oerhört påkostade fartyg inte hade utrustats med livbåtar så att det räckte till alla ombord. Under två och en halv timme, från sammanstötningen tills Titanic försvann i djupet, utspelades ett verklighetsdrama med få motstycken i historien. Livbåt efter livbåt hissades ner och vissa passagerare fick ta plats men andra måste stanna på däck. Lawrence Beesley var med om allt detta. Här är hans mästerligt nedtecknade ögonvittnesskildring - ett av tidernas främsta reportage."

Smakbiten är hämtad från sidorna 40-41.

"Ganska snart, när jag hörde folk gå omkring i korridorerna, tittade jag ut och fick se ett flertal passagerare stå och prata med en steward - merparten var damer i morgonrock. Andra var på väg upp, och jag beslöt mig för att gå ut på däck igen, men eftersom det var för kallt för att göra detta i morgonrock tog jag på min norfolkjacka och byxor innan jag gick upp. Det var nu fler människor som stod och tittade ut över räcket, gick omkring därute och frågade varandra hur det kom sig att vi hade stannat, men utan att få någon ytterligare information. Jag stannade kvar på däck i några minuter, gick omkring med raska steg för att hålla mig varm och tittade då och då ner mot havet som om någonting där skulle kunna klargöra uppehållets orsak. Fartyget hade nu återupptagit sin framfart, och rörde sig mycket sakta genom vattnet med en tunn vit linje av skum på vardera sidan. Jag tror vi alla var glada att se detta, det verkade bättre än att ligga stilla. Jag beslöt mig snart för att gå ner igen, och när jag korsade skeppet från styrbord till babord för att gå nerför trappan vid vestibuldörren såg jag ett befäl klättra upp i den sista livbåten på babordssidan - nummer 16 - och börja dra loss presenningen, men jag kan inte minnas att någon fäste någon särskild uppmärksamhet vid honom."   

En smakebit på söndag - Elden

En smakebit på söndag är då man delar med sig av ett litet stycke ur den bok som man läser just nu. Utan att komma med några spoiler förstås. 
En smakebit på söndag hålls den här veckan av Betraktninger ~ tanker om bøker

Elden - Maria V. Snyder

(Sista delen i trilogin.)

"När ryktet att Yelena är en själafinnare, med makten att fånga och släppa lös själar, sprids som en löpeld blir folk oroliga. Redan sedan tidigare har hennes ovanliga förmågor och förflutna skilt henne från de andra. medan det magiska rådet diskuterar Yelenas framtid får hon ett oroväckande meddelande: Det planeras en sammansvärjning mot hennes hemland, ledd av en mordisk magier hon redan har besegrat en gång. Hoppet om att kunna återförenas med sin älskade driver henne framåt på en resa där alla hennes förmågor sätts på prov. Under färden möter hon allierade, fiender, älskare och påstådda lönnmördare, och allas lojalitet går att ifrågasätta. Vem är egentligen vän och vem är fiende? Yelena har nu en chans att visa vad hon går för - och rädda landet hon älskar."

Smakbiten är hämtad från sidan 26.

 "När jag hade packat färdigt tog jag farväl av Irys och kämpade sedan fram genom vinden på väg mot matsalen. Kökspersonalen hade alltid ett förråd med färdkost redo, och jag samlade på mig tillräckligt med mat för att vi skulle klara oss i en vecka.

När jag närmade mig stallet kunde jag se några hästhuvuden sticka ut ur sina boxar. Kikis vita och kopparfärgade ansikte gick inte att ta miste på ens i det dunkla skenet, och hon frustade till hälsning när jag öppnade mitt sinne för henne.

"Vi gå?" frågade hon.

"Ja. Jag är ledsen att jag tar med dig ut en sådan hemsk dag."

"Inte dålig med Lavendeldamen."

Lavendeldamen var det namn hästarna hade gett mig. De namngav människorna i sin omgivning precis som vi skulle namnge ett husdjur.

"Lavendeldamen luktar som..." Kiki hade inte ord nog för att beskriva sina känslor. En mental bild av en buskig blågrå lavendelplanta med långa lila blommor formades i hennes sinne. Synen åtföljdes av en känsla av tillfredsställelse och trygghet."

En smakebit på söndag - Trogen hustru sökes

En smakebit på söndag är då man delar med sig av ett litet stycke ur den bok som man läser just nu. Utan att komma med några spoiler förstås.
En smakebit på söndag hålls den här veckan av Flukten fra virkeligheten.

Trogen hustru sökes - Robert Goolrick

"Han satte in en annons i en dagstidning i Chicago, sökte efter en "trogen hustru". Hon svarade, skrev att hon var "en enkel, ärlig kvinna". Naturligtvis var hon allt annat än ärlig, och det enda enkla hos henne var hennes beslutsamhet. 

Hon skulle gifta sig med denne man och därefter döda honom, långsamt och försiktigt. Sedan skulle hon själv bli en förmögen änka. Vad Catherine Land inte insåg var att den gåtfulle ensamvargen Ralph Truitt hade en alldeles egen plan."

Smakbiten är hämtad från sidan 11.

"Alla, säger alla, höll ett öga på vädret, och ett öga på Ralph. De väntade, tittade på när Ralph väntade och utbytte blickar varje gång Ralph tog fram sitt silverur. Tåget var försenat. Han får vad han förtjänar, tänkte en del, oftast män. Andra, oftast kvinnor, tänkte vänligare tankar. Kanske efter alla dessa år, tänkte de."