En smakebit på söndag - Elden

En smakebit på söndag är då man delar med sig av ett litet stycke ur den bok som man läser just nu. Utan att komma med några spoiler förstås. 
En smakebit på söndag hålls den här veckan av Betraktninger ~ tanker om bøker

Elden - Maria V. Snyder

(Sista delen i trilogin.)

"När ryktet att Yelena är en själafinnare, med makten att fånga och släppa lös själar, sprids som en löpeld blir folk oroliga. Redan sedan tidigare har hennes ovanliga förmågor och förflutna skilt henne från de andra. medan det magiska rådet diskuterar Yelenas framtid får hon ett oroväckande meddelande: Det planeras en sammansvärjning mot hennes hemland, ledd av en mordisk magier hon redan har besegrat en gång. Hoppet om att kunna återförenas med sin älskade driver henne framåt på en resa där alla hennes förmågor sätts på prov. Under färden möter hon allierade, fiender, älskare och påstådda lönnmördare, och allas lojalitet går att ifrågasätta. Vem är egentligen vän och vem är fiende? Yelena har nu en chans att visa vad hon går för - och rädda landet hon älskar."

Smakbiten är hämtad från sidan 26.

 "När jag hade packat färdigt tog jag farväl av Irys och kämpade sedan fram genom vinden på väg mot matsalen. Kökspersonalen hade alltid ett förråd med färdkost redo, och jag samlade på mig tillräckligt med mat för att vi skulle klara oss i en vecka.

När jag närmade mig stallet kunde jag se några hästhuvuden sticka ut ur sina boxar. Kikis vita och kopparfärgade ansikte gick inte att ta miste på ens i det dunkla skenet, och hon frustade till hälsning när jag öppnade mitt sinne för henne.

"Vi gå?" frågade hon.

"Ja. Jag är ledsen att jag tar med dig ut en sådan hemsk dag."

"Inte dålig med Lavendeldamen."

Lavendeldamen var det namn hästarna hade gett mig. De namngav människorna i sin omgivning precis som vi skulle namnge ett husdjur.

"Lavendeldamen luktar som..." Kiki hade inte ord nog för att beskriva sina känslor. En mental bild av en buskig blågrå lavendelplanta med långa lila blommor formades i hennes sinne. Synen åtföljdes av en känsla av tillfredsställelse och trygghet."