En smakebit på söndag - Pingvinlektionerna

En smakebit på söndag är då man delar med sig av ett litet stycke ur den bok som man läser just nu. Utan att komma med några spoiler förstås.
En smakebit på söndag hålls den här veckan av Flukten fra virkeligheten.

                                           Pingvinlektionerna - Tom Michell

Som tjugotreåring reser engelsmannen Tom Michell till Argentina för att arbeta som lärare, men framför allt söka efter det stora äventyret. Han ser framför sig hur han ska glida fram på sin motorcykel, träffa nya spännande människor och uppleva den fantastiska och dramatiska naturen.
Aldrig hade han kunnat tänka sig att det stora och luvsförändrade äventyret skulle bestå i att rädda en oljeskadad pingvin, en pingvin som sedan envist vägrar att lämna hans sida.
Möt vännerna Tom och pingvinen Juan Salvador i denna unika och sanna berättelse om en vänskap av aldrig skådat slag.




Smakbiten är hämtad från sidorna 41-42.

Där stod jag på stranden och frös i vinden som börjat friska i. Jag tittade ner på mina genomvåta skor och jeansen som klibbade fast vid benen. Vattnet strilade längs jackärmarna och rann av vid muddarna, ner i sanden. Det var nu jag blev medveten om ett par fötter intill mina.
Jag lyfte blicken en aning.
"Visst är det kallt i vattnet?"
"Se på mig! Det är ditt fel att jag är genomvåt!" sa jag till pingvinen, som skärskådade mig från topp till tå.
"Din impregnering fungerar tydligen inte heller."
Jag sa till honom att återvända till sina artfränder, och när jag snabbt började gå över stranden med havsvattnet skvalpande i skorna hoppades jag verkligen att portvakten fortfarande var borta.
Muren uppe vid vägen var en knapp meter hög. Det fanns inga trappsteg just här, men jag tog mig upp via ett lägligt placerat klippblock. Vad kände jag egentligen när jag vred på huvudet och upptäckte att fågeln kom springande efter mig uppför stranden?
Jag var för våt och frusen för att jag skulle kunna känna någon glädje över pingvinens envishet. Men muren var för hög för honom och när han väl insåg att han inte kunde följa mig längre, hade han inget annat val än att återvända till havet.Jag väntade medan en bil körde förbi innan jag gick över vägen och bort mot makarna Bellamys hus. Jag kastade en blick över axeln - och där, på andra sidan vägen, hade en pingvin uppenbarligen lyckats klättra upp och kom vaggande emot mig.