Månadens klassiker: Sherlock Holmes och Baskervilles hund

Originaltitel: The Hound of the Baskervilles

Författare: Arthur Conan Doyle

Utgiven: 1902

Sidor: 233, Inbunden

Genre: Pusseldeckare

Förlag: Hugo Gebers Förlag, Stockholm

Den här boken ingår i Vargnatts klassikerutmaning.

Det här är den tredje Sherlock Holmes boken jag läst och jag vågar nog påstå att den också är den mörkaste av dem. Jag förstår varför så många ser den som sin favorit. Här finns så mycket mystik och skräckmoment! Idag är vi kanske mer härdade, men då kan jag tänka mig att den var riktigt gastkramande. Och, faktiskt, så tyckte jag ändå att den var väldigt spännande och jag kände verkligen av den mörka, krypande känslan genom hela boken.

Vi får ju närmast följa doktor Watson och hans upplevelser och iakttagelser kring mysteriet, vilket alltid är intressant, men det kom ett parti i boken när jag kunde sakna Sherlock Holmes lite. Men det tas förstås igen med råge senare i boken! Något som jag tyckte var väldigt bra beskrivet var själva omgivningarna, de ödsliga och mörka hedarna med alla deras hemska och skrämmande ljud i natten.

Min utgåva är tryckt 1907 så det är en äldre, härlig svenska jag tycker om och som, för mig, höjer själva läsupplevelsen. Vad jag inte visste när jag började läsa var att boken även innehöll två stycken kortare äventyr med Sherlock Holmes. Jag läste dem också och älskade dem verkligen! En av dem hette "Det sista problemet" och är vad jag tror den allra sista berättelsen om vår detektiv, där han även möter sin största utmaning och fiende i Professorn Moriarty. 

Älskade det här äventyret med Holmes och Watson, så nu har jag bara en bok kvar med de båda herrarna. Men också en herrans massa noveller med dem att se fram emot! 

Svart Sabbat - John Dickson Carr

Originaltitel: The Burning Court

Författare: John Dickson Carr

Utgiven: 1937

Sidor: 351, Häftad

Genre: Pusseldeckare, Skräckromantik

Förlag: Bonniers

"Edward Stevens, anställd vid ett bokförlag i New York, sitter en fredagsafton våren 1929 på tåget till sitt landställe och bläddrar i en monografi om beryktade mördare under gångna århundraden. Han ögnar igenom manuset och i nästa ögonblick är han nära att tappa det. Fäst i överkanten på sidan sitter ett porträtt av en ung kvinna vilket står präntat: "Marie D'Aubray, halshuggen för mord 1861". Han sitter och stirrar på ett porträtt av sin egen hustru!"

Jag älskar äldre och gamla hederliga pusseldeckare och den här är en av de bästa jag har läst! Blev tipsad om den när jag var på ett antikvariat senast av han som äger det. Han berättade att den här boken lurade honom totalt! Så självklart fick den följa med hem.

Och den lurade mig med, två gånger till och med! Den börjar som en helt vanlig deckare, inget ovanligt alls, för att sedan skifta riktning i berättelsen och få en annan, mer mystisk och spöklig stämning över sig. Jag var fast och ville bara läsa vidare. Den är lite svår att förklara för det är ett mord som ska utredas och allt pekar på ett klassiskt "det låsta rummet mysteriet", som Dickson var en mästare på, men det ligger något övernaturligt över det hela. Jag som läsare presenteras för riktiga bevis men samtidigt är det något som inte stämmer. För visst måste det vara spöken inblandade ändå? Eller...?

Jag älskade som sagt allt från början till slut och hoppas verkligen att jag hittar mer böcker av honom nästa gång jag orkar göra en resa. Han har tydligen skrivit mer böcker inom skräckromantiken vilket låter väldigt lovande!

En smakbit finns HÄR.

Ett förbud mot mord - Louise Penny

Originaltitel: The Murder Stone/A Rule Against Murder

Författarinna: Louise Penny

Utgiven: 2008

Sidor: 380, Inbunden

Genre: Pusseldeckare (Del 4.)

Förlag: Modernista

"Det är högsommar och den förmögna familjen Finney har samlats på värdshuset Manoir Bellechasse för att ta farväl av sin bortgångne far. Men med i takt att temperaturen stiger börjar också gamla hemligheter och bittra rivaliteter att komma upp till ytan. Och när värmevågen kokar över till en våldsam nattlig storm, lämnar den ett lik efter sig.

Kriminalinspektör Armand Gamache - som firar sin bröllopsdag på Bellechasse tillsammans med sin hustru - finner sig plötsligt i ett hus fullt av misstänkta. Han tar sig an utredningen. Men vad Gamache inte anar är att detta också kommer att föra honom tillbaka till några av de mörka vrårna i hans egen historia..."

Som med de tidigare böckerna om Gamache så älskade jag den här också. Penny har ett så härligt språk, hon är väldigt bra på att måla upp miljöer och människor så det känns som om man själv är där. Början var väldigt härlig att läsa, intressant och mysig. Kom på mig själv att tänka flera gånger att det var en väldigt mysig och trevlig bok, för att sen tänka; javisst ja, det kommer ju för sjutton att ske ett mord!

Den här gången utspelar sig handlingen i huvudsak på hotellet, och inte i byn Three Pines som vi är vana vid. Men det gör inget alls. Tvärtom. Det var intressant att följa Gamache och hans team utanför byn också. Visst saknade jag den charmiga lilla byn och dess invånare men vi kommer ju att få träffa dem igen. ;) Tyckte allt var bra med den och som vanligt kunde jag såklart inte lista ut vem mördaren var.

Nästa bok med Gamache ska visst utspela sig i September så det blir perfekt att plocka upp den då!

Mina framlidna fruar - Carter Dickson

Originaltitel: My Late Wives

Författare: Carter Dickson (alias för John Dickson Carr)

Utgiven: 1946

Sidor: 256, Inbunden

Genre: Pusseldeckare, Spänning

Förlag: B. Wahlströms Bokförlag

"En liten badort...en mörk höstmånad, då havet vräker mot stranden och höstlöven virvlar omkring på den öde golfbanan. Förutom sir Henry Merrivale finns blott en enda gäst på hotellet...en man som misstänks vara identisk med en beryktad kvinnomördare. Och H.M. kan så klart inte hålla fingrarna borta.

Snart sliter misstankarna sönder den stillsamma idyllen, som gradvis förvandlas till rena skräckromantiken. Slutscenen är som alltid - när H.M. står för regin - ett mästerverk av laddad spänning...ett intensivt struptag på läsaren."

Det här är den andra boken jag läser där Henry Merrivale är med i.

Och det är så uppfriskande med såna här böcker! Jag älskade den! Den kanske var helt rätt i tid för mig att läsa för allting klaffade. Jag behövde den här boken just nu.
Han skriver så bra, han får fram miljöerna och karaktärerna jättebra och utan att vara långrandig. Jag gillade berättarstilen och upplägget på berättelsen.

Och jag älskar inslagen av humor i den! Jag satt flera gånger och skrattade till för mig själv. Jag gillar verkligen Henry Merrivale som karaktär, han är för skön!
Men så på en handvändning kan det också bli allvar i det hela och stundtals spännande. Det var inte svårt att leva sig in i berättelsen och på vissa ställen var det faktiskt lite ruggigt. Jag trodde jag hade lite koll på vem det kunde vara men icke. Som läsare blir jag ledd åt ett håll för att sen bli helt överraskad i slutet.

Den var förvånande lättläst och sidorna flög fram, jag hade svårt att lägga den ifrån mig! Jag ser verkligen fram emot att läsa de resterande böcker jag har om Henry Merrivale i bokhyllan. Hoppas jag kommer att hittar fler!

(Carter Dickson är ett pseudonym för John Dickson Carr och han har även skrivit under andra namn, deckare dem också fast då kanske utan de komiska inslagen som förekommer i de här böckerna. Det är vad som har sagts mig i alla fall, jag har inte läst dem själv.)

En smakebit på söndag - Mina framlidna fruar

Tänkte prova på En smakebit på söndag då man delar med sig ett litet stycke ur den bok man läser just nu. Utan att komma med några spoiler förstås.

(Det blev en lång smakbit idag men jag lovar att det bli kortare nästa gång!)

 En smakebit på söndag hålls den här veckan av Flukten fra virkeligheten.

 Mina framlidna fruar - Carter Dickson

En liten badort...en mörk höstmånad, då havet vräker mot stranden och höstlöven virvlar omkring på den öde golfbanan. Förutom sir Henry Merrivale finns blott en enda gäst på hotellet...en man som misstänks vara identisk med en beryktad kvinnomördare. 

Och H.M. kan såklart inte hålla fingrarna borta. 

Snart sliter misstankarna sönder den stillsamma idyllen, som gradvis förvandlas till rena skräckromantiken.

Slutscenen är som alltid - när H.M. står för regin - ett mästerverk av laddad spänning...ett intensivt struptag på läsaren.

 Huvudkaraktären H.M. (Henry Merrivale) försöker fuska i golf.

"H.M:s uppmärksamhet tycktes vara lättjefullt riktad mot något uppe i trädet. Han såg upp med oskyldig min. Samtidigt sträckte han ut ena foten. En golfboll som förut legat gömd i en håilghet rullade ut till ett bättre läge. 
Som en pånyttfödd människa, en dygdig och målmedveten människa, tog H.M. en klubba ur påsen då en röst kom honom att rycka till.
- Jag håller ett öga på er!
Och herr Fergus MacFergus steg fram bakom ett träd i närheten, bister som Samvetet.
H.M;s uttryck av förorättat och skrämmande majestät med glasögonen långt ner på näsan skulle inte ha lurat en barnunge och mycket mindre herr MacFergus.
- Jag begriper inte vad ni dillar om, bölade han.
- Ni vet mycket väl vad jag talar om, sa MacFergus obevekligt. Inte för alla Rockefellers miljoner skulle jag vilja ha er samvetsbörda. Har ni inte en gnutta religion i kroppen?!
- Jag är sprickfull av religion. Hör nu, anklagar ni mej för att fuska i det här spelet?
- Ja!
H.M. slängde ifrån sig golfbagen. Med klubban i handen vaggade han bort till bollen.
Med en blick över all beskrivning illvillig och ondsint och purpurröd i ansiktet pekade han på bollen.
- Se på den!
- Jag ser på den.
- Den är levande. Den hångrinar. Den har en själ. Gosse, det finns mer koncentrerad ondska i en enda golfboll än i ett reglemente gestapokillar sen de sjungit "Horst Wessel" och ätit haschisch.

H.M:s mage började darra.
- Jag kommer ut på morgonen och lägger bollen tillrätta för mitt första slag. Så god golfspelare som jag är borde jag kunna slå den tvåhundra meter. Och vad händer? Det lilla aset far iväg i en kurva som en bumerang. Varför?
Herr MacFergus slet sitt järngråa hår.
- Jag har ju sagt er gång på gång...
- Nej! skrek H.M.
- Va?
- Om jag hör ett ord till att jag ska hålla ögonen på bollen och inte röra på huvudet, sa H.M. och pekade på honom med klubban, så skär jag hjärtat ur kroppen på er. Det har inte med saken att göra och jag ska bevisa det. Den blir skruvad, begriper ni. Och det blir som en röd dimma för mina ögon. Och jag tänker för mej själv; Jaså, skruvar du dig? Men jag ska lära dej! Så jag ställer mig med sidan mot den fan...
Herr MacFergus stönade.
- Jag ställer mej med sidan mot den fan och klipper till vinkelrätt mot hålet. Alla vettiga beräkningar säger att då kan den uslingen inte annat än hitta vägen. Men istället för att skruva sig hundra meter åt vänster skruvar den jäkeln sej hundra meter år höger och far in genom ett fönster i klubbhuset. Jag är inte mer än människa, gosse. Jag står inte ut med det! Enda sättet är att plocka opp fanskapet och kasta det åt rätt håll! Men inte ens då kan man vara säker på vad kräket hittar på för att hämnas!"

Skospännet - Agatha Christie

 

Originaltitel: One, Two, Buckle My Shoe 

Författarinna: Agatha Christie 

Utgiven: 1940 

Sidor: 190, Inbunden

"En tandläkare i London hittas skjuten. Han har haft fem personer i sitt väntrum den eftermiddagen: en ung amerikan, en mystisk grek, en finansman med inflytande på det storpolitiska spelet, en skådespelerska med mycket eleganta skospännen - och Hercule Poirot."

Riktigt bra! Ingen överraskning för mig, jag menar; Agatha Christie. :)
Och så förstås Poirot som jag aldrig tröttnar på att följa i alla fall han tar sig åt.
Hastings var inte med i den här men Förste kommissarie Japp var med, vilket var kul.

Bara tanken på Poirot i en tandläkarstol var lite roligt och det var ett intressant fall den här gången. Fick anstränga mina små grå celler själv när upplösningen förklarades så jag hängde med om hur allt hade hänt. Och det var som alltid verkligt snillrikt gjort av Christie! 

Har sett filmatiseringen av den men jag gillade inte riktigt upplägget på den tyvärr.
Men David Suchet är ju som alltid riktigt bra!

Den Flygande Döden - Agatha Christie

Originaltitel: Death in the clouds

Författarinna: Agatha Christie

Utgiven: 1935

Sidor: 204, Inbunden

 "Morgonplanet Paris - London landar på Croydon, och tio av de elva    passagerarna kliver ut i septembersolen. Damen på plats nr 2 sitter kvar.               Hon är död, mördad. Att ta reda på hur, varför och av vem blir en svår uppgift för passageraren på plats nr 9. Som tur är heter han Hercule Poirot."

Ett fall för Poirot! Och den här var jättebra! Jag tycker visserligen väldigt mycket om Agatha Christies böcker annars också men den här tyckte jag var en av det bättre jag har läst.
Älskade själva historien och upplägget, väldigt bra och intressanta karaktärer.

Jag försökte aldrig lista ut vem mördaren var utan jag bara följde med i berättelsen.
Men efteråt så tänkte jag; "Javisst! Att jag inte tänkte på det! Allt är ju självklart!"
En riktigt fin läsupplevelse har jag haft med den här och gillar man Agatha Christies böcker så kan jag verkligen rekommendera den! 

Månadens klassiker: Sherlock Holmes: En studie i rött

  

Originalets titel: A Study In Scarlett

Författare: Arthur Conan Doyle
Utgavs: 1877

Sidor: 221, Inbunden

Förra året hängde jag på Vargnatts bokhyllas utmaning att läsa en klassiker i månaden, vilket gick riktigt bra så jag hänger på i år igen! :)

Så Januaris klassiker blev Sherlock Holmes - En studie i rött som är den allra första
boken om Holmes och doktor Watson och där de två möts för första gången.

Och jag blev faktiskt riktigt positivt överraskad. Den var riktigt bra!
Den träffade mig djupare än vad jag trodde att den skulle göra.
Jag förstår nu varför den har följt med i tiden och blev så populär när kom ut 1877.

Berättelsen flyter på riktigt fint och jag gillade språket. Det är ju en äldre utgåva jag har (1927) fått tag på men jag gillar verkligen den lite äldre svenskan också!
Miljöerna är bra beskrivna och likaså alla karaktärer!

Jag har suttit med både ett leende ibland och hopdragna ögonbryn när det varit
spännande eller grymt. Och känt ilska över hur vissa människor var/är mot andra!

Så ja, jag rekommenderar den verkligen! :) 

(En kul detalj var att jag hittade ett litet gammalt tidningsurklipp i boken!)