Originaltitel: The Hound of the Baskervilles
Författare: Arthur Conan Doyle
Utgiven: 1902
Sidor: 233, Inbunden
Genre: Pusseldeckare
Förlag: Hugo Gebers Förlag, Stockholm
Den här boken ingår i Vargnatts klassikerutmaning.
Det här är den tredje Sherlock Holmes boken jag läst och jag vågar nog påstå att den också är den mörkaste av dem. Jag förstår varför så många ser den som sin favorit. Här finns så mycket mystik och skräckmoment! Idag är vi kanske mer härdade, men då kan jag tänka mig att den var riktigt gastkramande. Och, faktiskt, så tyckte jag ändå att den var väldigt spännande och jag kände verkligen av den mörka, krypande känslan genom hela boken.
Vi får ju närmast följa doktor Watson och hans upplevelser och iakttagelser kring mysteriet, vilket alltid är intressant, men det kom ett parti i boken när jag kunde sakna Sherlock Holmes lite. Men det tas förstås igen med råge senare i boken! Något som jag tyckte var väldigt bra beskrivet var själva omgivningarna, de ödsliga och mörka hedarna med alla deras hemska och skrämmande ljud i natten.
Min utgåva är tryckt 1907 så det är en äldre, härlig svenska jag tycker om och som, för mig, höjer själva läsupplevelsen. Vad jag inte visste när jag började läsa var att boken även innehöll två stycken kortare äventyr med Sherlock Holmes. Jag läste dem också och älskade dem verkligen! En av dem hette "Det sista problemet" och är vad jag tror den allra sista berättelsen om vår detektiv, där han även möter sin största utmaning och fiende i Professorn Moriarty.
Älskade det här äventyret med Holmes och Watson, så nu har jag bara en bok kvar med de båda herrarna. Men också en herrans massa noveller med dem att se fram emot!
