Allt jag fått lära mig - Tara Westover

 

Sidor: 396. Pocket

Genre: Självbiografi

Förlag: Förlaget Natur & Kultur

Utgiven: 2018

"Allt jag fått lära mig är historien om hur Tara växer upp i en mormonfamilj i Idaho, helt avskärmad från samhället, och mot alla odds skaffar sig en utbildning. Hon är 17 år när hon för första gången sätter sin fot i en skola. Hennes storebror blir den som kommer hem med nyheten att det finns en annan värld bortom gården - en värld som kan ge henne ett helt annat liv."

Det är en otrolig berättelse om en ung människas strävan efter kunskap, om familj, lojalitet och självförverkligande. 

En julklapp från Victoria inne på Vargnatts bokhylla, tusen tack! :) 

När jag skriver det här har det gått några dagar sen jag läste ut boken och jag har fortfarande svårt att uttrycka mig på ett bra sätt om den. Den var väldigt bra, det kan jag säga med en gång. Väldigt bra skriven enligt min mening och jag tycker Tara fick fram sin egen röst i berättelsen klart och tydligt.

Det kan vara en känslomässig berg-och-dalbana att läsa boken. Själv blev jag heligt förbannad och frustrerad titt som tätt mot bl.a. all ansvarslöshet från föräldrarnas sida och förtrycket mot kvinnor i allmänhet. Det fanns också stunder i boken som faktiskt var rent skrämmande och som gjorde att jag höll andan en mening eller två. Jag kom faktiskt på mig själv flera gånger under läsningen att påminna mig om att det jag läste faktiskt var verklighet. Som utomstående är det lätt att se klart och peka finger på allt som är galet men när man läser Taras berättelse inser man att livet ofta är en stor gråzon.

Jag brukar inte bli så engagerad i att läsa om andras liv, jag har svårt att finna det intressant, men här fick man en unik inblick i ett samhälle som annars kan vara rent omöjligt att få och det var i sig väldigt intressant. Efter att jag läst sista sidan sökte jag på Tara och såg att hon är lika gammal som mig. Vi har båda levt flera liv känns det som men ändå i två helt olika världar. Det händer att tankarna kan vandra iväg till boken ibland och jag tror inte jag kommer glömma den i första taget.

Eftersom det är en livsberättelse och någon annans personliga sätt och språk att berätta den på, tänker jag inte sätta något betyg på boken. Det känns inte rätt på något vis. Men jag kan verkligen rekommendera den!

Pingvinlektionerna - Tom Michell

Originaltitel: The Penguin Lessons

Författare: Tom Michell

Utgiven: 2015

Sidor: 221, Inbunden

Genre: Biografi

Förlag: Brombergs Bokförlag AB

"Som tjugotreåring reser engelsmannen Tom Michell till Argentina för att arbeta som lärare, men framför allt söka efter det stora äventyret. Han ser framför sig hur han ska glida fram på sin motorcykel, träffa nya spännande människor och uppleva den fantastiska och dramatiska naturen.
Aldrig hade han kunnat tänka sig att det stora och luvsförändrade äventyret skulle bestå i att rädda en oljeskadad pingvin, en pingvin som sedan envist vägrar att lämna hans sida. Möt vännerna Tom och pingvinen Juan Salvador i denna unika och sanna berättelse om en vänskap av aldrig skådat slag."

Den här boken hade jag missat totalt. Blev tipsad om den av en dam som jag träffar i simhallen. Hon hade nyligen läst den och tyckt mycket om den. Så jag fick låna den av henne.

Och det är jag tacksam för. Jag tyckte också jättemycket om den! Och den berörde mig på ett annat plan för att det är en sann historia. Den var fint skriven, jag gillade språket och alla redogörelser och detaljer som beskrevs. 

Förutom att den var intressant var den även lärorik också. Det fanns en hel del som jag inte visste om pingviner och hur dem fungerar, bl.a. rent socialt. Jag har alltid funnit dem fascinerade (och ja, charmiga), och nu mer än någonsin! Man får också förklaringen till varför Juan Salvador vägrade gå tillbaka till havet och följde efter sin räddare.

Jag kan ha svårt för böcker eller händelser när djuren hamnar under människornas styre men här var det på något sätt oundvikligt. Och ännu en fin och vacker berättelse om hur mycket VI behöver djuren och naturen och allt de kan lära oss om vi bara kan kliva tillbaka och  observera och lyssna.

En smakebit på söndag - Pingvinlektionerna

En smakebit på söndag är då man delar med sig av ett litet stycke ur den bok som man läser just nu. Utan att komma med några spoiler förstås.
En smakebit på söndag hålls den här veckan av Flukten fra virkeligheten.

                                           Pingvinlektionerna - Tom Michell

Som tjugotreåring reser engelsmannen Tom Michell till Argentina för att arbeta som lärare, men framför allt söka efter det stora äventyret. Han ser framför sig hur han ska glida fram på sin motorcykel, träffa nya spännande människor och uppleva den fantastiska och dramatiska naturen.
Aldrig hade han kunnat tänka sig att det stora och luvsförändrade äventyret skulle bestå i att rädda en oljeskadad pingvin, en pingvin som sedan envist vägrar att lämna hans sida.
Möt vännerna Tom och pingvinen Juan Salvador i denna unika och sanna berättelse om en vänskap av aldrig skådat slag.




Smakbiten är hämtad från sidorna 41-42.

Där stod jag på stranden och frös i vinden som börjat friska i. Jag tittade ner på mina genomvåta skor och jeansen som klibbade fast vid benen. Vattnet strilade längs jackärmarna och rann av vid muddarna, ner i sanden. Det var nu jag blev medveten om ett par fötter intill mina.
Jag lyfte blicken en aning.
"Visst är det kallt i vattnet?"
"Se på mig! Det är ditt fel att jag är genomvåt!" sa jag till pingvinen, som skärskådade mig från topp till tå.
"Din impregnering fungerar tydligen inte heller."
Jag sa till honom att återvända till sina artfränder, och när jag snabbt började gå över stranden med havsvattnet skvalpande i skorna hoppades jag verkligen att portvakten fortfarande var borta.
Muren uppe vid vägen var en knapp meter hög. Det fanns inga trappsteg just här, men jag tog mig upp via ett lägligt placerat klippblock. Vad kände jag egentligen när jag vred på huvudet och upptäckte att fågeln kom springande efter mig uppför stranden?
Jag var för våt och frusen för att jag skulle kunna känna någon glädje över pingvinens envishet. Men muren var för hög för honom och när han väl insåg att han inte kunde följa mig längre, hade han inget annat val än att återvända till havet.Jag väntade medan en bil körde förbi innan jag gick över vägen och bort mot makarna Bellamys hus. Jag kastade en blick över axeln - och där, på andra sidan vägen, hade en pingvin uppenbarligen lyckats klättra upp och kom vaggande emot mig.

Jag överlevde Titanic - Lawrence Beesley

Originaltitel: I Survived the Titanic

Författare: Lawrence Beesley

Utgiven: 1912 (Första gången)

Sidor: 174, Danskt band

Genre: Självbiografi

Förlag: Bakhåll

"Det hette att Titanic var osänkbart - men natten till den 15 april 1912 hände det omöjliga. Det stoltaste av fartyg stötte emot ett isberg som skadade henne så allvarligt att inget stod att göra. Vattnet forsade in och svämmade över flera av de så kallade vattentäta skotten. Fartyget skulle sjunka, det var bara en fråga om när. Kaptenen beordrade passagerarna till livbåtarna, i första hand kvinnor och barn. I någon mån också män. Det märkligaste av allt var att detta oerhört påkostade fartyg inte hade utrustats med livbåtar så att det räckte till alla ombord.

Under två och en halv timme, från sammanstötningen tills Titanic försvann i djupet, utspelades ett verklighetsdrama med få motstycken i historien. Livbåt efter livbåt hissades ner och vissa passagerare fick ta plats men andra måste stanna på däck. Lawrence Beesley var med om allt detta. Här är hans mästerligt nedtecknade ögonvittnesskildring - ett av tidernas främsta reportage."

Den här boken har varit i tryck ända sedan den kom ut 1912, tre månader efter Titanic sjönk. Men det är inte förrän nu den har blivit översatt till svenska, vilket övergår mitt förstånd, för den här är riktigt, riktigt bra skriven.

Beesley beskriver vad han ser, vad han själv lägger märke till och vad han får veta av andra när han frågar sig fram. Han berättar skarpsinnigt och detaljerat, han återger vad som utspelar sig inför hans egna ögon. Han ägnar även ett kapitel åt vad som kan och borde göras för att detta aldrig ska kunna hända igen. Titanic och människorna är så bra beskrivna, det känns verkligen som att jag fått vara med på fartyget och se på från ovan. Han berättar också om resan innan kollisionen och hur underbar Titanic var som fartyg. 

En sak som har stannat kvar hos mig är det övernaturliga mod som fanns hos många på skeppet. Orkestern som spelade till slutet, maskinisterna som stannade kvar nere i skeppet bara för att hålla belysningen igång även om de visste att de skulle följa med ner i djupet. Och många, många fler. All denna samstämmighet mellan passagerare, kvinnor och män, befäl och besättning bestod helt enkelt i en uppriktig plikttrogenhet som fanns inrotad i människorna genom en uppfostran och livsstil som sträckte sig flera generationer tillbaka.

Detta får mig att fundera om samma sak hände idag, skulle vi ha varit lika lugna och tysta som de var? (Detta berättar Beesley väldigt tydligt om.) Att utföra arbete och uppoffringar av plikttrogenhet? Jag har ärligt talat svårt att tro det. Inte för att jag skulle klandra dem.

En smakbit av boken finns HÄR.

"Det fruktansvärda faktum att Californian låg så nära, förmögen att rädda varenda själ ombord, och inte kunde uppfånga nödsignalen eftersom telegrafisten låg och sov..."

Autism + boktips

Det här blir ett litet mer personligt inlägg men det är också mer bokrelaterat än vad man kan tro.

Förra veckan fyllde jag 33 år. En vecka innan det fick jag diagnosen Autism, nivå 2.

Det blev en stor lättnad för mig att äntligen få svar på så många frågor och tankar jag har haft hela livet. Det känns som om nu kanske jag faktiskt kan börja att leva, istället för att bara försöka överleva, hitta ett typ av liv och faktiskt få vara precis den jag är. 

Jag har hela livet känt att jag inte hört till någonstans, jag är udda, utanför allting.

Så min förvåning (och lycka) när jag plockade upp och började läsa "Konsten att fejka arabiska" av Lina Liman, var såklart stor. Det är ett av de största Aha-upplevelserna jag har haft i mitt liv. Hon har lyckats få ihop meningar och sätta ord på sådant om mig själv som jag aldrig har lyckats med! Det var fantastiskt. Jag visste inte var jag skulle ta vägen. Eller jo, till min psykolog som jag träffade en gång i veckan och som faktiskt tipsade mig om boken men ni fattar vad jag menar. ;)

"De ser min putsade fasad - men inte vad som krävs för att uppehålla den."

"Men det är just det; bara på ytan. Mina skenbara framsteg och sociala färdigheter har aldrig förankrats i mina känslor, i MIG! Det känns mer som ett skådespel som jag har repeterat så länge att jag blivit mycket trovärdig i rollen som mig själv."

"Mitt tålamod är snudd på oändligt, men jag far enormt illa av förändringar, ovisshet och otydlighet."

"Ibland känns det som ingen hör vad jag säger när jag säger att jag inte kan, eller inte orkar. Många tolkar mina tvivel och min oförmåga som ett uttryck för dåligt självförtroende."

Så tack Lina, för att du skrivit om ett så viktigt ämne och

sprider ljus och kunskap om autism!

Jag vill fortsätta läsa i den och det kommer jag att göra.

Men jag undrar också om någon vet en annan, eller flera, böcker som ni kanske har läst eller hört är bra om Autism? Inget måste såklart och om någon vill tipsa om en bok så går det bra när som helst. :)

Det blev som sagt ett väldigt personligt inlägg det här men jag kände att jag behövde göra det. Jag hoppas ingen har tagit illa vid sig på något sätt för det är verkligen inte min mening.

Kort och gott: jag vill tipsa om en intressant bok, vare sig man är autistisk eller inte, och ber gärna om tips på fler böcker! :)

Att läsa och bara vara bland böcker är något som har hjälpt mig väldigt mycket de senaste åren. (Och även när jag var barn.) Dem är ett sällskap och där känner jag tillhörighet. Och att surfa runt bland så många fina bokbloggar som drivs av människor med samma intresse som jag, har öppnat något nytt. :D

Så ett tack till alla fina läsare och bokbloggare där ute!