"Allt jag fått lära mig är historien om hur Tara växer upp i en mormonfamilj i Idaho, helt avskärmad från samhället, och mot alla odds skaffar sig en utbildning. Hon är 17 år när hon för första gången sätter sin fot i en skola. Hennes storebror blir den som kommer hem med nyheten att det finns en annan värld bortom gården - en värld som kan ge henne ett helt annat liv."
Det är en otrolig berättelse om en ung människas strävan efter kunskap, om familj, lojalitet och självförverkligande.
En julklapp från Victoria inne på Vargnatts bokhylla, tusen tack! :)
När jag skriver det här har det gått några dagar sen jag läste ut boken och jag har fortfarande svårt att uttrycka mig på ett bra sätt om den. Den var väldigt bra, det kan jag säga med en gång. Väldigt bra skriven enligt min mening och jag tycker Tara fick fram sin egen röst i berättelsen klart och tydligt.
Det kan vara en känslomässig berg-och-dalbana att läsa boken. Själv blev jag heligt förbannad och frustrerad titt som tätt mot bl.a. all ansvarslöshet från föräldrarnas sida och förtrycket mot kvinnor i allmänhet. Det fanns också stunder i boken som faktiskt var rent skrämmande och som gjorde att jag höll andan en mening eller två. Jag kom faktiskt på mig själv flera gånger under läsningen att påminna mig om att det jag läste faktiskt var verklighet. Som utomstående är det lätt att se klart och peka finger på allt som är galet men när man läser Taras berättelse inser man att livet ofta är en stor gråzon.
Jag brukar inte bli så engagerad i att läsa om andras liv, jag har svårt att finna det intressant, men här fick man en unik inblick i ett samhälle som annars kan vara rent omöjligt att få och det var i sig väldigt intressant. Efter att jag läst sista sidan sökte jag på Tara och såg att hon är lika gammal som mig. Vi har båda levt flera liv känns det som men ändå i två helt olika världar. Det händer att tankarna kan vandra iväg till boken ibland och jag tror inte jag kommer glömma den i första taget.
Eftersom det är en livsberättelse och någon annans personliga sätt och språk att berätta den på, tänker jag inte sätta något betyg på boken. Det känns inte rätt på något vis. Men jag kan verkligen rekommendera den!
Jag kommenterade på ett annat av dina inlägg om den här boken att jag blev lite nyfiken på den och nu när jag har läst din recension blev jag ännu mer nyfiken! Måste uppenbarligen läsa den. Den känns värd att läsa eller hur man nu ska uttrycka det. Tack för en fin och utförlig recension!
SvaraRaderaÅh tack! :D Jag var lite osäker först om det blev någon bra recension eller inte. Prova gärna att plocka upp den om du får chansen! Jag tror du märker ganska snabbt hur den är att läsa. :) Men som sagt, testa gärna!
RaderaBra bok. Och vet du vilket "ögonblick" som verkligen gjorde klart för mig hur isolerat hon levt: det var när hon (äntligen) fick gå i skolan, räckte upp handen och undrade vad ordet "holocaust" (förintelsen) betydde ...
SvaraRaderaJa det var verkligen ett ögonblick i boken som fick mig att stanna upp och tänka till en stund.
RaderaVad kul att du tyckte om den! Det är verkligen en berörande berättelse.
SvaraRaderaDet var det verkligen! Är så glad att jag fick chansen att läsa den! :D Jag tänker på den fortfarande.
Radera