Jag överlevde Titanic - Lawrence Beesley

Originaltitel: I Survived the Titanic

Författare: Lawrence Beesley

Utgiven: 1912 (Första gången)

Sidor: 174, Danskt band

Genre: Självbiografi

Förlag: Bakhåll

"Det hette att Titanic var osänkbart - men natten till den 15 april 1912 hände det omöjliga. Det stoltaste av fartyg stötte emot ett isberg som skadade henne så allvarligt att inget stod att göra. Vattnet forsade in och svämmade över flera av de så kallade vattentäta skotten. Fartyget skulle sjunka, det var bara en fråga om när. Kaptenen beordrade passagerarna till livbåtarna, i första hand kvinnor och barn. I någon mån också män. Det märkligaste av allt var att detta oerhört påkostade fartyg inte hade utrustats med livbåtar så att det räckte till alla ombord.

Under två och en halv timme, från sammanstötningen tills Titanic försvann i djupet, utspelades ett verklighetsdrama med få motstycken i historien. Livbåt efter livbåt hissades ner och vissa passagerare fick ta plats men andra måste stanna på däck. Lawrence Beesley var med om allt detta. Här är hans mästerligt nedtecknade ögonvittnesskildring - ett av tidernas främsta reportage."

Den här boken har varit i tryck ända sedan den kom ut 1912, tre månader efter Titanic sjönk. Men det är inte förrän nu den har blivit översatt till svenska, vilket övergår mitt förstånd, för den här är riktigt, riktigt bra skriven.

Beesley beskriver vad han ser, vad han själv lägger märke till och vad han får veta av andra när han frågar sig fram. Han berättar skarpsinnigt och detaljerat, han återger vad som utspelar sig inför hans egna ögon. Han ägnar även ett kapitel åt vad som kan och borde göras för att detta aldrig ska kunna hända igen. Titanic och människorna är så bra beskrivna, det känns verkligen som att jag fått vara med på fartyget och se på från ovan. Han berättar också om resan innan kollisionen och hur underbar Titanic var som fartyg. 

En sak som har stannat kvar hos mig är det övernaturliga mod som fanns hos många på skeppet. Orkestern som spelade till slutet, maskinisterna som stannade kvar nere i skeppet bara för att hålla belysningen igång även om de visste att de skulle följa med ner i djupet. Och många, många fler. All denna samstämmighet mellan passagerare, kvinnor och män, befäl och besättning bestod helt enkelt i en uppriktig plikttrogenhet som fanns inrotad i människorna genom en uppfostran och livsstil som sträckte sig flera generationer tillbaka.

Detta får mig att fundera om samma sak hände idag, skulle vi ha varit lika lugna och tysta som de var? (Detta berättar Beesley väldigt tydligt om.) Att utföra arbete och uppoffringar av plikttrogenhet? Jag har ärligt talat svårt att tro det. Inte för att jag skulle klandra dem.

En smakbit av boken finns HÄR.

"Det fruktansvärda faktum att Californian låg så nära, förmögen att rädda varenda själ ombord, och inte kunde uppfånga nödsignalen eftersom telegrafisten låg och sov..."