En smakebit på söndag hålls den här veckan av Betraktninger ~ tanker om bøker
Hoppsan, jag är död! - Arto Paasilinna
"Min död kom som en fullständig överraskning för mig." Så säger vår hjälte redan i allra första början av denna halsbrytande historia. Han möter döden på det mest snöpliga vis. Fullt upptagen av att spana in ett par kvinnoben, går han rakt ut i gatan och blir överkörd av en bil. Han dör på fläcken. Och allt detta på grund av en främmande kvinna som inte ens visar sig vara så vacker som hennes ben antydde. När han ligger där på trottoaren inser han att han faktiskt är död. Hans kropp är helt orörlig men andligen befinner han sig på denna sidan och kan följa allt som händer! Han tar tillfället i akt och svischar hem till hustrun för att invänta telefonsamtalet om hans bortgång. Som han befarar blir hon inte särskilt ledsen när dödsbudet kommer. Men han blir rätt nöjd när han på sin begravning belåtet kan konstatera att han faktiskt blev ett snyggt lik och att det kom mycket folk. Snart trivs han riktigt bra med sin nya tillvaro. Helt oanade möjligheter öppnar sig och han gör många nya bekantskaper.
Smakbiten är hämtad från sidorna 32-33.
- Det gör inte mig någonting att vi kommer in på religiösa ting, sade jag till prosten. Skall jag alltså uppfatta det som att religionen inte hör hemma på den här sidan, att det inte alls finns någon Jesus?
Hinnermäki såg häpet på mig. Sedan började han prata om Jesus:
- Även om jag inte har mött Jesus personligen så har jag i alla fall hört sägas att han skall vara här någonstans. Men det är jämt och sant så många som vill trängas omkring honom att han undviker offentliga platser och försöker röra sig så obemärkt som möjligt lite mer avsides. Förrförra året gick det ett rykte om att han skulle ha blivit sedd i utkanten av solsystemet, någonstans i trakten av Jupiter där man just inte stöter på några döda själar. Berömmelsen har sina nackdelar även här, och särskilt Jesus har fått känna på dess förbannelse eftersom kristfolket ju försöker komma till tals med honom."
Har inte läst något av författaren förut, men hört mycket gott om hans böcker. Tack för smakbiten!
SvaraRaderaDen här är första boken jag läser av honom och än så länge tycker jag om den. Lättläst, precis vad jag behövde just nu. :)
RaderaPaasilinna har sina goda stunder, Kollektivt självmord är roligare än det låter, denna har jag inte läst, tack för smakbiten.
SvaraRaderaKollektivt självmord var faktiskt den första jag köpte. Tror också den blir nästa Paasilinna jag läser. Den verkar faktiskt riktigt underhållande! :)
RaderaArto Paasilinna har jag bara läst en bok av och det var nog tyvärr en typ av humor som inte alls passade mig.
SvaraRaderaJag kan förstå det där med humorn, inte alltid den funkar för mig heller (än så länge), ibland gör det det, ibland inte. Men den här var faktiskt mer rörande än vad jag väntade mig.
RaderaTack för smakbiten. Inte läst något av författaren. Själva temat får mig att tänka på Fridegårds Torntuppen, men utförandet är ju ett helt annat förstås. ;)
SvaraRaderaMin första bok av Paasilinna och än så länge tycker jag om den. Kommit ungefär halvvägs. Jag har ärligt talat inte läst nåt av Fridegård, fast jag har stått och bläddrat i hans böcker flera gånger under min praktik på biblioteket. Vill läsa nåt av honom i framtiden. :)
RaderaSå finsk som jag är i själ och hjärta så har jag svårt för Paasilinna. Han och jag delar inte riktigt samma humor. Men han har många fans både här o i hemlandet. Tyvärr blir det ju inga fler böcker, han har gått ur tiden. Tack för smakbit, trevlig söndag
SvaraRaderaDet som jag verkligen tycker om i boken är just den finska naturen och samhället. Har aldrig varit i Finland men där verkar vara mycket vackert. :) Det är kanske en liten speciell humor i den, så jag förstår dig. Det kan kännas lite sorgligt på något vis att läsa en författares bok när han/hon inte finns mer.
RaderaTack för smakbiten. Var länge sedan jag läste något av Paasilinna.
SvaraRaderaJag har sneglat på hans böcker ett bra tag innan jag fick tag på några stycken själv. Men nu så, äntligen! :D
RaderaOj, den lät intressant! Lät som att det kan gömma sig en hel del humor mellan raderna i den boken.
SvaraRaderaDet är den! :D Och ja, det finns en del humor med i den, lite glimten i ögat på något sätt. Det kan svänga bland känslorna också (eller så upplever jag det iaf), det kan vara sorg, glädje, ilska och lättnad o.s.v. Men väldigt lättläst. Kan rekommendera den om man vill ha en liten annorlunda bok med en lite ovanlig handling. :)
RaderaPaasilinna har jag lite svårt med. jag vet att många älskade honom. tack för smakebiten
SvaraRaderaKanske är det så att antingen tycker man om hans böcker eller så gör man det inte. Jag kan faktiskt se varför en del älskar hans böcker men också varför en del inte gillar dem. Det är tur det är olika! :)
RaderaPappa älskade Paasilinnas böcker men jag har aldrig gilat dem. Tack för smakbiten!
SvaraRaderaRoligt att han gillade dem! Det verkar vara som att antingen tycker man om hans böcker eller så gör man det inte. Tur att vi alla är lika olika. ;)
RaderaHar aldrig läst honom men minns att mina morföräldrar hade någon av hans böcker i hyllan!
SvaraRaderaDet är alltid roligt att komma ihåg vad ens morföräldrar eller andra släktingar hade i sina bokhyllor. :) Om du någon gång läser nåt av honom hoppas jag du tycker om den! :)
RaderaNågon Paasilinna har det blivit, senast i höstas då vi läste honom i vår bokcirkel.
SvaraRaderaDet skulle varit kul att ha läst just den här i en bokcirkel. Nu när jag läst den känns det som om det finns mycket att diskutera om. Många olika ämnen togs upp i boken.
Radera