En smakebit på söndag - Törst

En smakebit på söndag är då man delar med sig av ett litet stycke ur den bok som man läser just nu. Utan att komma med några spoiler förstås.

 
 En smakebit på söndag hålls den här veckan av Flukten fra virkeligheten.

Törst - Andreas Ek

"Kampen för överlevnad sätts på sin spets i efterdyningarna av virusets framfart när ett nytt hot gör sig gällande. De som inte har smittats förstår snabbt att om de ska överleva måste de hålla sig undan när solen går ned.

Det är när mörkret faller som de kommer fram. 

De förändrade."

Törst är den andra och avslutande delen i serien om polisen Erik Andersson och tar vid där Raseri slutade, där ett virus spred sig som en löpeld genom Stockholm och lämnade inget annat än förödelse efter sig. 

(Smakbiten är hämtad från sidorna 25-26.)
 

"Hon famlade i blindo och började krypa så fort hon kunde. Händerna blev kladdiga när hon satte ner dem i mattan. Hon kände en sko. Sedan ett ben. En kropp. Hon satte handen i någons ansikte och kröp vidare. Hon ryckte till och tittade med uppspärrade ögon åt sidan. 

Morrandet var inte längre bakom henne. Izabel vågade inte titta.

Ögonen fylldes med tårar och hon försökte krypa snabbare men kroppen lydde inte. Det var som om den sade åt henne att det inte var någon idé. Att det var lika bra att ge upp och acceptera att hon skulle gå samma öde till mötes som sina kollegor."

"Morrandet kom närmare.

Izabel kände lukten från den. Lukten av järn och gamla sopor. Hennes händer darrade okontrollerat och hon kände vidare över armarna och händerna. Ingenting. Hon lät händerna röra sig i halvcirklar över golvet och kom åt ett tangentbord. 

Hon vände sig åt sidan och fortsatte.

Izabel stelnade till. Rörde sig inte en millimeter.

Trots att hon inte såg något, visste hon.

Den var nära. Hon kunde höra att den andades tungt.

Andedräkten var frän och Izabel bet sig i läppen för att inte skrika.

Ett smackande hördes som följdes upp av av ett morrande. Plötsligt hörde hon ett nytt morrande bredvid sig.

Varenda lem i Izabels kropp skakade.

Hon drog sin vänstra hand över golvet och snyftade till när hon bara kände mattan.

Nu var de så pass nära att hon såg att den ena var en man. Han öppnade munnen och väste. Smackade med läpparna. Den andra hade sin mun bara några centimeter från hennes öra. Den smackade också.

Slickade sig om munnen.

Då fick hon tag i något.

Utan att tveka greppade hon försiktigt tag om kolven och tog upp pistolen. Hon ryggade tillbaka och förde pistolen framför sig så den pekade rakt fram.

Hon tryckte av."