Hyllvärmare: Labyrinten - Kate Mosse

 

Originaltitel: Labyrinth 

Författarinna: Kate Mosse 

Utgiven: 2005 

Sidor: 620, Inbunden 

Genre: Historisk/Samtida Roman, Äventyr 

Förlag: Norstedts

"I juli 1209 får en sjuttonårig flicka en underlig bok i gåva av sin far. Han hävdar att boken rymmer den heliga Graalens tvåtusenåriga hemlighet och att den leder tillbaka till det gamla Egypten. Fastän Alaïs inte lyckas tyda de främmande orden och tecknen på boksidorna, förstår hon att hennes livsuppgift blir att bevara labyrintens hemlighet och finna ett säkert gömställe för boken.

I juli 2005 hittar Alice Tanner två skelett i en bortglömd grotta i franska Pyrenéerna. Hon förundras över den labyrint som huggits in i grottväggen och inser samtidigt att hon stört friden på en helig plats. En plats som enbart borde finnas i det fördolda. På något vis har Alice blottlagt en fruktansvärd händelse i det förflutna, som samtidigt visar sig vara nyckeln till hennes egen historia..."

Det här är en hyllvärmare som jag hittade på loppis för 6-7 år sedan. 
Och nu när den är slut känner jag en saknad och har lite svårt att hitta de rätta orden för att beskriva den. En grov sammanfattning är att jag inte tyckte så bra om den när jag började, men det hade ändrat sig totalt efter den tagit slut.

Det som var svårt i början var att jag inte kunde komma in i den direkt, jag blev inte engagerad. Många och utförliga miljöbeskrivningar om landskapet och bostäder m.m. men tyckte att människorna man följde fick stå åt sidan lite. Någon enstaka mening om hur de såg ut men inte mycket mer. Jag kände aldrig något för dem och det blev lite segt.

Sen efter ungefär halvvägs in i boken så märkte jag en skiftning. Äntligen kände jag att det började hända saker och jag började faktiskt längta efter att öppna boken. 
Jag hade nu också kommit personerna närmare och alla problem och gåtor som dem fick brottas med, vilket gjorde att jag verkligen hejade på en del men avskydde vissa. 

Och det är stundvis obarmhärtigt och rått, rent avskyvärt vad många människor gjorde genom att använda religion som ursäkt. Det är i grund och botten jakten på makt som driver dem. Ingen är förskonad om de hamnar i vägen eller inte vill offra andra människor. 
Män, kvinnor eller barn (eller en liten hundvalp).

I och med att man får följa Alaïs och Alice i deras respektive tidsåldrar fram och tillbaka så blir det ändå spännande och det är flera gåtor man vill ha svar på och grubblar på under läsningen. Jag ville verkligen veta hur allt hängde ihop och få svar!

Även om det var en del miljöbeskrivningar så var dem bra. Riktigt bra faktiskt, för man färdades in i en annan värld. Och nu när det är slut känner jag mig faktiskt tom, vilket jag är lite överraskad över, för det hade jag inte trott när jag började boken!
Kommer inte glömma den i första taget.