Författare: William Oudhuis
Sidor: 160, Pocket
Utgiven: 2019
Förlag: Stenberg-Schentz Förlag
Barndomstrauman, amfetamin, styrketräning, våldsam hämnd och ett spöke. William Oudhuis senaste roman Katabol kan enkelt sägas vara en intensiv och stundtals mycket hemsk samtidsskildring, som handlar om unga människors utsatthet och om det svåra förhållandet mellan hämnd och förlåtelse. William Oudhuis (f. 1978), författare och arkivarie. Romandebuterade 2006 med ”Hemtjänsten - en kärlekshistoria” och har därefter gett ut tre faktaböcker varav den senaste var ”Tjära statsministern! - Barns brev till makten” 2011 på Stenberg-Schentz Förlag.
Ett recensionsexemplar från författaren, tack så mycket! :)
Efter att jag i stort sett har sträckläst den här så känner jag mig helt utmattad. Och dyster.
Det här är ingen bok som får en att må bra precis, men så är det ju heller inte meningen.
För det är mörkt, tungt och rått. Den visar några av de allra mörkaste stunderna det kan finnas hos människor och vi får följa speciellt tre personer som alla har sitt eget helvete skulle man kunna säga.
Det är inga personer jag känner någon sympati för, men däremot stor frustration mot omgivningen som väljer att bara vända bort blicken och låtsas som om absolut ingenting när det utspelas fruktansvärda saker mot andra i deras närhet. Kanske hade det kunna förhindra det tragiska och fruktansvärda slut som allt leder fram till i boken. Eller kanske inte. Den kan väcka en del "tänk om-tankar" men också tacksamhet, för min del, för att jag har det så bra och har en familj som älskar mig.
Det är ett väldigt bra flyt i historien och även om den är tung är den samtidigt lättläst.
Om man är nyfiken på boken så plocka upp den om ni får chansen!
Men jag känner att jag måste skriva och förvarna om detta: om man har lätt att triggas igång, speciellt om man själv har varit/är deprimerad, självmordsbenägen, haft ätstörningar eller annat självskadebeteende, så råder jag er att inte läsa denna bok. Själv passade jag för några år sedan in på alla ovanstående men har kommit långt och blir inte så lätt triggad längre, så att läsa boken gick bra.
Som sagt, varnar inte för att boken är dålig på något vis, utan bara för hälsans skull. ;)
Jag tackade nej till den här och med din trigger-varning så känner jag nog att det var bra val ändå. Jag är inte heller jättekänslig för det längre men ibland kan något självskadebeteende få mig att slängas tillbaka till jobbiga minnen så då är det bättre att inte läsa alltför mycket sådant!
SvaraRaderaJag tror du gjorde rätt i att tacka nej till den, oftast är det ju faktiskt bäst att inte läsa för mycket om sånt som du säger. Jag var lite tveksam över att läsa den men blev ändå lite nyfiken och så såg jag att den inte var så lång. Och det var nog tur det, för hade den varit mycket längre hade jag nog fått avbryta läsningen.
RaderaMen tycker vi får ge oss själva en klapp på axeln för att vi har kommit så långt att vi vet vad vi ska säga nej till för att må bra! :D