"I DEN LILLA STADEN WEST HALL i Vermont har invånarna vant sig vid mystiska försvinnanden. Sedan Sarah Harrison hittades död 1908 bakom sitt hus, kort efter sin dotter Gerties tragiska bortgång, har trakten surrat av legender och rykten och man aktar sig noga för de djupa och mytomspunna skogarna.
Nu, hundra år senare, bor den 19-åriga Ruthie i det som en gång var Sarahs hus, tillsammans med sin mamma Alice och sin yngre syster Fawn. En morgon är Alice spårlöst försvunnen, och när Ruthie och Fawn letar igenom huset finner de Sarahs dagbok gömd under golvplankorna i moderns sovrum. Från de slitna dagbokssidorna träder en gastkramande berättelse fram, som tar sin början i Sarahs barndom. Det är en vacker och kuslig berättelse om övernaturliga krafter, lojalitet och ondska - och om en kärlek starkare än döden."
Den här boken har stått i bokhyllan i flera år och blivit alldeles bortglömd, stackarn. Jag vet inte varför jag helt plötsligt fick för mig att plocka upp den men jag är glad att gjorde det! Den var inte alls som jag förväntade mig och det blev i det här fallet en trevlig överraskning. Av någon anledning har jag alltid trott att det enbart skulle vara en historisk roman i deckarstil.
Men där hade jag fel. Visst, man får visserligen följa med till 1908 genom Sarahs dagboksanteckningar, men man får också följa med Ruthie och hennes familj i nutid och i samma hus. Och med en gång förstår man att det är något övernaturligt som sker i West Hall där de bor. Ett inslag som jag älskade!
Den var ruggigare och kusligare än vad jag väntat mig och i dem stunderna hade jag svårt att lägga ner boken. Språket är väldigt bra, berättelsen flyter på som rinnande vatten. Det är en del hemligheter och mysterier som flera av karaktärerna försöker reda ut och jag var rädd att det så småningom skulle bli segt. Men det blev det faktiskt inte. Som läsare får man några ledtrådar och upptäckter längs vägen ända fram till det spännande slutet.
En mycket bra bok som jag kan rekommendera om man gillar lite övernaturliga inslag, ruggig stämning och spökhistorier.
Betyg: 4 av 5.
En mening från sida 2:
"Första gången jag såg en gångare var jag nio år gammal."
Den låter spännande! :)
SvaraRaderaDet var den! :) Rekommenderar den om man vill ha något lättläst och mystiskt.
RaderaHar för mig att jag också tyckte om den när jag läste den! :)
SvaraRaderaJag kan tänka mig att det är en bok som du har gillat! :D
RaderaDen lät verkligen spännande!
SvaraRaderaJag rekommenderar den! :)
Radera