Ingenting att se - Robert Warholm

Författare: Robert Warholm

Sidor: 323, Inbunden

Förlag: Framsteget Bokförlag

"Carin blir som liten påkörd av en bil och blir rullstolsburen. Familjen bor i ett tvåvåningshus, men på grund av sitt handikapp kan Carin aldrig komma upp på övervåningen. När hon frågar föräldrarna vad som finns där uppe och om de kan bära upp henne så att honfår se blir svaret alltid: "Där finns ingenting att se!" Detta gör att Carin börjar fantisera om vad som kan finnas på den våning hon inte kan nå till. Hörs det något ljud från övervåningen skapar hon sig omedelbart en egen bild av vad det kan vara.

Åren går. Föräldrarna avlider och Carin ärver huset, men fortfarande har hon inte fått se övervåningen. Hon bor ensam och följer vad som händer i världen genom tidningar, radio och TV. Vi följer samhällsutvecklingen genom hennes ögon. När hon är 80 år bestämmer hon sig för att hon ska se övervåningen innan hon dör. Hon tar sig ur rullstolen och släpar sig uppför trappan. Äntligen får hon se hur det ser ut där. Det är en sanning som dödar henne. 

Jag fick den här boken i julklapp av Robert, tack så jättemycket! :D 

Jag har tidigare läst Skam och Synd av Robert och tyckte väldigt mycket om dem. Den här var lite annorlunda och även om jag kanske inte tyckte lika mycket om den som de andra två så är det ändå en bra bok.

Mina favoritdelar i boken är början och slutet. Jag kände med Carin och tyckte speciellt om relationen mellan henne och hennes far. Och något som jag tycker är så roligt att läsa om är när hon lär sig att läsa och upptäcker helt nya världar som gömmer sig i orden. Att böcker blir så viktiga för henne, där kände jag igen mig själv väldigt mycket. För i hennes situation stämmer verkligen ordspråket som säger: "

                   

                    Reading gives us somplace to go when we have to stay where we are."

Tempot är ganska långsamt men det gör inte så mycket. Boken känns ibland lite som en tidskapsel när man läser den. Man får ju följa samhällsutvecklingen genom Carin och sånt tycker jag är intressant att höra om. Det fanns stunder då jag faktiskt fick en tår i ögat för livet går sin gång, även om det är annorlunda för Carin. Jag kände som sagt för Carin och jag var inte oberörd när jag stängde igen boken. 

Robert driver även bloggen Mina skrivna ord. Titta gärna in där!